Miss Lindy Lee

Har haft en helt tokigt underbar helg. Vart långledig, igen(!) och mor med man kom på besök i storstaden i lördags. Det grillades och fikades. Dom åkte på söndagen med sin husbil för att upptäcka Norge, med Trondheim och trollstigen som mål.

Kära Paul kom ju som sagt på besök från Gbg och på söndagen hamnade vi på Ryes. Linnéa och Christian var med, vi hamnade på Blå och dansade. Jag fick en tryckare med Paul. Kändes lagom mellanstadiedisco, men det gjorde ingenting!
Sen en tidig måndagsmorgon i soluppgången delades det Captain och på en filt smektes krulligt mjukt hår, tillhörande Johan Gahnes huvud.

Paul och Johan

På måndagen afton snurrade vi bort till Trumpeten, i all lycka över att Thomas Nemorin hade kommit till staden. Hans ljuva stämma fyllde hela lokalen och man kan lixom inte helt sluta se på honom.
Nu har jag lyssnat på Dinamo som en annan tonåring, förälskad i en idol, så högt att man kunde tro dom stod i mitt sovrum...

Solen skiner. Jag äter brunch i sängen och njuter min kaffe. Och önskar att jag inte så lätt blev betuttad. Men jag gillar min storstad. Jag gillar romantiken som skapas i olika dunkla hörn, och man vill bara krypa ihop och stanna med den i all evighet. Storstadsromantiken alltså.