Miss Lindy Lee

Tycker det är dags nu
Det har gått länge nog
Vill sitta där i blommig klänning en varm höst dag
Mina öron fylls av kärleksfullt skratt från både min och din mun
Solen står högt på himlen
Löven faller från träden, vinden blåser en blandning mellan värme och kyla
Min vinröda halsduk håller mig varm
Det har gått länge nog

Jag behöver dig
Som följer med mig på min väg, utan karta och kompass
Bara en dröm
En dröm till  något bra och vackert.

Jag fortsätter fotografera minnen
Minnen för andra
Minnen för mig
Undrar om jag kommer fastna på ett fotografi av ett minne
Som mynnar ut i framtiden

over and out

Det gör inte längre lika ont
I huvudet, i bröstet, i benen, i ryggen, i hjärtat
Mina lungor säger ifrån när jag andas in den dödliga röken
Tänk om allt bara är tillfälligt.
Som det har varit så många gånger förut
Att när som helst ska jag falla ner i gropen
På nåt sätt känner jag mig inte lika rädd längre

I långa rader fanns min stora passion
I så många butiker på en o samma ljuvliga gata
Jag hade kunnat gå i timmar
Jag hade kunnat spendera flera tusen
Skor - Kläder - Väskor - Jackor
Allt second hand
Sthlm har vuxit i mina ögon och fått en liten plats i mitt hjärta
Trots allt eviga tunnelbane och bussåkande fram och tillbaka så var det så skönt
Så härligt, alldeles underbart.

London känns lite närmre för varje dag som går
Lite mer verklighet
Jag kan faktiskt göra det här!

Min älskling skriver till mig när jag inte är här
Hon saknar mig, och jag saknar henne
Kändes skönt att läsa
Att jag inte sitter i en båt helt sjäv och ror med en åra
Du får följa med mig vart du vill, överallt.
Jag behöver dig i min närhet
Du är inte här nu, men du är med mig överallt
Jag har burat in dig i mitt hjärta och slängt bort nycklen.
Nu kommer du inte ut.

Imorgon blir det söders gator o torg vi intar
Sthlms innerstad skall upptäckas än en gång, med livsslukande steg
Mina slitna toppar skall klippas för en billig penning och sen skall natten och Sthlms uteliv vinna våra hjärtan och ta oss med storm 

Jag saknar ett liv, en vilja till något mer.
Fast viljan finns ju där, varför håller då något mig tillbaka?
Min feghet har större styrka än min hjärna och mitt hjärta
Jag vill något mer, något större.
Jag vill komma nån vart.
Folk ska minnas mig som "Den där Linda, hon hade viljestyrka och mod hon"
Hur ska jag då fixa detta?

Lyft mina vingar till högre höjder
Jag vill känna på molnen med mina fingertoppar med svart nagellack
Titta ner på alla andra och tänka, det är ingen fara, vill ni tillräckligt mycket så får ni oxå smaka på philadelphiaost-smörgås. Det bjuder dom på där uppe när man lyckats.

Citerar en stor människa med en magisk verbal gåva:

Han vet hur man dövar ensamheten
Han vet hur man kastar allt man har
Han vet hur man flyr från den här planeten
Men han vet inte hur man stannar kvar

Har du hört om han som bränner sina skepp
i samma stund som han fått dom att flyta
Om han som har ett fläck fritt liv
men skulle dö för att kunna byta

Jag ändrar riktning
Ni har förändrat mitt liv så positiv att jag aldrig lär glömma er
Människor jag aldrig stött på annars
En del ja inte ville stöta på heller men speciellt två personer väger upp alla andra.

Nu ska jag låta min livsplan gå till verket.
Äntligen har jag en plan, som måste följas.
Den är inte helt fulländad men spontan som jag är så gör det inget.
Jag hoppas att Ni följer med mig på färden

Måste säga att jag har förändrats ganska radikalt de senare året.
Absolut de sista halvåret.
Mycket som tidigare har nämnts så lever ja i en bergodalbana och jag giller de inte, men det får mig även att växa inombords.
Det måste gå dåligt ibland för att man ska kunna uppskatta när det går bra.
Och ja, uppskattar det gör jag verkligen.
Att kunna vakna upp varje morgon, världens sämsta morgonhumör dock, och känna att ja, jag vill faktiskt gå upp ur sängen idag. Jag vill gå ut och möta verkligheten och kämpa för att det ska gå bra för mig.

Jag saknar min bästa vän som ligger i en hängmatta o svettas och pimplar Rom och Cola som hon får tvinga sig att gilla.
Men jag vet att du mår bra och är glad och det är de viktigaste för mig.

Idag är den 17/9 och det är dags att rösta, för vi lever i ett demokratiskt land.
Men jag flyr fortare än blixten om Sverige blir ett mini-USA där dom fattiga verkligen är fattiga och dom rika äter gåslever till frukost varje dag och skiter i att sin fd granne numera bor på gatan för att Alliansen styr vårt rike.
Jag vet att alla tycker olika och respekterar detta till viss del, men kan inte förstå hur ni kan leva efter "Ensam är stark" och bara tänka på er själva att så länge ni har det bra så är ni nöjda.
Jag tänker rösta Rött.

Jag går i en helt ny riktning.

• Komvux och fullfölja mina gymnasiestudier.
• Läsa till fotograf, här i Sverige lr i London.
• Flytta till London
• Spara till mitt körkort och till en ny kamera.
• Sluta röka

Mina vänner och min familj betyder allt. Ni gör livet lite mer värt att leva.

over and out

 

Du vet vad jag går igenom
Du lyssnar på mig när jag talar till dig
Du finns där för mig
Dina ord ikväll gjorde mig glad
Ditt sätt att lyssna gjorde mig glad
Det är första gången på länge jag öppnat mig, och du dömer mig inte, för du vet vad jag går igenom
Du är en underbar vän, och jag saknar dig
Men ja e stolt över dig, du lever ditt liv, och står på egna ben
Jag finns här för dig för alltid
Det är väl det som kallas vänskap
Ge och ta


Jag saknar dig, din plats på soffan är tom
Jag ligger där ibland, på din plats, för att få va en del av dig
Jag vill ha dig hos mig, lr ännu bättre, va hos dig
För du är där det är varmt
Du dricker paraplydrinkar på en bar
Kom hem snart, för utan dig känner jag mig inte hel

Jag är glad nu
Idag, igår, förhoppningsvis imorgon
Jag kan aldrig veta
Medicinen tar sin kraft, den gör gott
En hel vecka utan tårar, nästan iaf. När jennie steg på tåget kunde dom inte hållas tillbaka, men det var en annan sorts tårar, av saknad
Men jag är glad nu

Tack Karin, du är en underbar person. Stewie Rocks!