Miss Lindy Lee

Jag minns de som igår
Hur tårarna kom
Hade skrapat mig på knäna, efter för första gången jag stått på ett par rullskridskor
Hur dum får man va när man lägger småstens-gatuplattor när man har småbarn hemma?
Ärren sitter kvar

Tänk när de var så lätt
När man kunde sätta ett finger på vartifrån tårarna kom
När mamma kunde sätta ett plåster o blåsa lite,
och så var de glömt lika fort som det gick för mig att ramla.

Nu kommer dom som dom vill
Precis när dom känner för de
Finns inget som sätter stopp heller

Jag förstår inte
Vad jag än gör eller försöker genomföra, går åt pipsvängen
Jag är i mitt underbara Göteborg, men ändå tycks ja va så ledsen.
Jag har mina underbara vänner hos mig
Jag har solen
Den ska inte göra mig deprimerad så här års?
Jag vill bara sova
Sova igenom mitt liv, tills något roligt händer
Då kan jag vakna igen

Inatt mötte vi vattenytan
De var en härlig känsla
Allt så tyst
Jag önskade att jag var Jesus för en stund, Då hade ja gått på den stilla vattenytan o lämnat tysta fotspår
När jag vänder mig om är dom borta
Likabra de
Då vet ni inte vart ja tar vägen
Vill bara försvinna bort från folk, vill inte ta konsekvenser
Det är inte ens konsekvenser, Det är jag som skapar bestraffningar i huvudet.
En annan version av hypokondri?

Jag vill bara sova
Vad är det för fel på mig?
Jag kan va hur pigg ena stunden och jätteglad och sprudla gjädje, som inatt när vi dansade till musiken på gatan, tills grannarna började kasta ägg.
En stund senare känns det som att Lägger ja mig inte nu hamnar ja i koma, så trött är jag...

Nu vill ja inte ha ont i magen längre.
Jag vill bli glad.
Ska bara drömma mig bortom verkligheten en stund först

Jag vill bara sova