Vad är det jag letar efter då??

För egentligen tycker jag att jag trivs rätt bra.
Jag klagar över att jag tappat mig själv. Men vad är det jag är rädd för?
Rädd för att jag faktiskt kanske tycker om mitt "nya" liv? Tror jag är mest rädd för att jag ska mista honom. Mista honom nu och behöva återgå till mitt "vanliga" liv.
Jag blir ju rädd när jag inte har kontroll. Kontroll över honom. Över oss. Han kanske tröttnar på mig. För att jag ränner ute om helgerna. Jag vill vara med honom, men är rädd att tappa kontrollen helt över mitt liv.
Mest rädd för att jag ska gilla det. Hemma kvällar. Semester för två. Flytta ihop. Förlova sig och skaffa barn och resten av paketet som kommer....

Nu ska vi iallafall till Ibiza. En vecka på ett underbart all-inclusive hotell i San Miguel. Deilig.

Och vi ska starta band?!

Hanna på gitarr
Björn på munspel
Och jag på keyboard. Eller trummor?
Har inte riktigt bestämmt mig før vilket sätt som enklast får ut ens agressioner. Det måste va trummor. Fast keyboard kan man ju ändå förmedla en hel del på.
Lite skön elektronica. Lite familjen. Fast i ett kollektiv. Där inte alla kommer från skåne. Inte en enda faktiskt!
Det är en blandad kompott i vårt lilla näste på brugata. I lördags undrade vi hur sjutton Björn kan stå ut med oss. Tre (fyra med Sandra, fem om Lisas syster Johanna e på besök) helt totalt galna brudar. Sexfixerade. Kedjerökande smygalkisar.
Fast, varför inte stormtrivas när man kan låtsas vara oberörd av att se på alla tuttar som springer in och ut genom badrummet. Få höra på allas kärleksproblem och få tips på sex ställningar. Så klart han njuter. Speciellt när han fått tillåtelse att bo kvar, och vi får ha kvar vår hyra på "blyga" 3500 norska riksdaler per månad.

Jag börjar tröttna på Tinghuset. Jag som trodde jag skulle få va med om lite action. E nog mer action hemma på Brugata, en tisdagskväll utanför någon av de två 7eleven.


Saknar dig oxå mi amore. Om du har lust kan du säkert komma upp i vinter och bo med oss. Det vore trevligt. Sitta i köket och skylla på att trästolarna knakar, och dricka kaffe tills vi nästan spyr.






RSS 2.0