Ensamhetens Elegi
Det blev en annorlunda fredag. Køket såg ut som fan när jag gick till jobbet i morse. Denna veckan har jag i stort sett bott i min uniform, bytt om till mjukiskläder när man inte haft behov før uniformen, och igårkväll kom jag hem och gick all in før att svulla. B kom hem och krøp upp i soffan hos mig før att gøra mig sällskap, en stund iaf, innan han skulle tillbaka på jobb kl 24. Kebab, godis och Adam Sandlers senaste, sen var han tvungen att lämna mig.
Øvertid idag. Får se om det blir färgning av håret, om man hinner med det. lr om man bara ska gå hem o återuppta där man avslutade igår. I soffan, en filt runt sig, med en film. Kanske en flaska vin om jag känner mig riktigt ensam. Då kan jag ju iaf børja prata med mig själv. Kan bli en intressant diskussion, även om jag verkar vara tom før svar nu før tiden.
Jag tänkte jag avslutar detta med några rader av den Underbara konstnären Lars Winnerbäck. Før det är just det han är, en konstnär som utformar sin kreativitet och verk i ord.
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
Lars Winnerbäck - Elegi
...
