Flyger som en juju, på nätta vingar
När jag tittar tillbaka på dagar som gått, känner jag mig på nåt sätt stark.
Jag har kämpat, krälat i skiten, stått upp mot föraktet som spottat mig i ansiktet.
Slagit tillbaka i tystnad när jag egentligen borde skrikit som högst.
För varje andetag jag tar och för varje ord som kommer ut ur min mun,
skapar jag den person jag är idag, den jag kommer att vara och senare förbli.
Varje handling får jag stå för, och något annat vill jag inte göra. Även om jag vissa dagar inte vill resa mig upp ut sängen eller min lila soffa, för att ångesten lindat in mig i en persisk matta, precis som om jag blivit mördat, och sen ska dumpas av under en bro.
Det sköna är att jag kan välja att inte gå upp, vakna nästa dag och hoppas allt är som vanligt igen.
Eller så kan jag kan jag kräla mig ur mattan med sprakande färger, resa mig och bli en starkare människa.
Jag ska försöka
Jag jobbar på det
Nora, du är en liten juju, du flyger uppåt,
lättar dina vingar och blir en stor och färgstark fågel.
Kommentarer
Trackback
