Allt blir rött

Jag dricker rödvin och låter Dionysos besudla min kropp. Dagarna går och jag ler lätt åt värmen som försöker krypa sig fram från skrymslen och vrår.
Bob Dylan sprakar ur högtalarna och jag tittar mig runt omkring. Kanska är det idag jag ska ta tag i mitt liv?
Jag tänder en till ciggarett och inser att nej, det blir en annan dag.
Jag lever i en dvala, i en fantasivärld tills den spricker sönder. Spricker i bitar och blir till fint stoft som singlar ner från himlen som den första snön.


Ibland känner jag mig som regeringens mest hatade person, eftersom jag inte orkar jobba, inte orkar bry mig om vardagen utan bara om mig själv. Tycker synd om mig själv för att jag kanske möjligtvis glider runt på en mindre psykisk sjukdom, om man nu ska kalla det så. Bara låta pengarna komma.
Träffade en man i Göteborg. Mannen heter Gunnar. Gunnar är uteliggare och struntar i systemet och våra bestämda regler för att kunna driva en demokrati i det här landet. Gunnar vill inte jobba. Han blev förtidspensionerad och dricker eller knarkar inte som alla andra uteliggare. Gunnar var en intressant person med mycket inom sig.
Men jag kunde inte låta bli att inte tycka synd om honom. Han hade hamnat på gatan pga sin vilja att inte vilja vara som alla andra. Så lätt det hade varit. Ta ett jobb. Ha en bostad. Men inte Gunnar inte.
Ibland jämför jag mig med Gunnar. Tänk om jag blir som honom? För att jag ibland inte vill jobba...?
Nu vet jag att jag ska jobba i framtiden. Efter mina studier. Skriva. Fotografera. Som jag skrivit så många ggr innan i min blogg. Nora gav honom pengar när han gick av, och han fick låna min mobil för att ringa en vän.
undrar vad Gunnar gör just nu. När jag sitter här i min varma lägenhet, med ett kylskåp alldeles för bra till hands.
image56

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0