Lonely road to madness
Hur många vänner jag än har
Hur nära min familj än står mig
Känner jag mig varje dag så ensam
Som att vart jag än är på väg
Är jag på väg ensam
Som om jag står på ett stort torg, helt still
Medans alla människor runt omkring speedar förbi utan att se mig
Tårar kommer
Utan att jag vet varför
Jag hatar att jag är så fruktansvärt känslosam
Minsta lilla
Får mig att tänka i fel banor
Fantisera
Tvingar mig själv att gå åt fel håll
I en annan riktning
Av rädsla för något nytt
Samtidigt som jag på ett annat plan kastar mig in i saker som upptäcks...
Som visar sig vara underbara
Helt rätt för mig
Varför kan då inte det här kännas så bra?
Jag hatar att vara rädd
Rädd för vad?
Rädd för mig själv
Kommentarer
Trackback
