Vi har de bra, så ska de va
Jajjemensan, så är det. Kanske fått en trea nåt kvarter från Möllan. Jempa och jag ska åka ner och kolla på den snart. Så underbart. Tjejerna från Växjö tar över.
Känns underbart att kunna starta om...igen...
Kanske hitta någon som förtjänar en.
Nästa helg kommer min kära Johan ner från Göteborg, och jag fyller hela 22 år. Känns som att livet rinner iväg, men skönt att veta att man har så mycket kvar! Att inte behöva skynda med alla måste här i livet!
Han ska tydligen ha med sig en hemlig vän, som ville träffa mig. You wanker, säg mig vem det äääär!
Snart kommer Jennie och vi ska baka fruktansvärt onyttiga ostfrallor.
Och imorgon ska man upp och jobba igen.
Så härligt med ett jobb, speciellt ett som man trivs med. Rätt otippat de ja!
Hoppas min lilla Nora hade det härligt på cypern!!! Miss you Annabanana och Norabanadora!
Kärlek
Mina blåa ögon klär mig
Jag såg inte det komma. Det är som vanligt.
Jag trodde det var bra nu. Ack så fel jag hade.
En stor käftsmäll som bränner än.
Så jävla pinsamt egentligen. Så jävla hårt föll jag. Stenhårt.
Så mycket som jag vill säga. Jag vill bara skrika rakt ut. Säga, "Vad vill du att jag ska göra? Jag gör det!!"
Som klippt och skuren var du.
En konversation i gräset en skön sommarkväll.
A: Jag har kommit på det! Livet går verkligen ut på kärlek.
M: Jo, fast när man väl hittar kärleken så är det ett helvete...
A: Näe men man letar ju efter kärlek hela livet. Man letar efter en pojkvän för att få kärlek, man ger sina föräldrar kärlek, man ger sina barn kärlek osv?!
M: Fast egentligen går det ut på pengar.
L: Hur då?
M: Ja, man vill ju ha pengar hela tiden. Varken man har mycket eller lite, vill man alltid ha mer.
L: Förutom de där buddhist-munkarna.. Dom som inte vill ha nåt materiella saker. Tänk, inget sex, ingenting.
A: Mmm, fördjävligt. Kärlek och pengar då.
L: Jepp. Kärlek och pengar.
Fan vad jag saknar dig. Jag ville verkligen ha en dos av dig varje dag. Inte i den bemärkning det är av nu. Tllbaka till magont och olycka.
Ska vältra mig i självömkan ett tag. Låt mig få göra det. Även om jag bara ha mig själv att skylla.
För mina blåa ögon klär mig. Blåögd till tusen.
Jag är degen, och du är sylten på min kaka
I måndags bakade jag äppelpaj. Mest av lycka, för en gångs skull!
Emka och Tinton kom och gjorde mig sällskap på balkongen, och i kvällens värme satt vi. Och njöt av att vara vänner. Det gjorde iallafall jag.
Idag bakar jag drömmar. Och syltkakor, för när drömmarna var färdiga, insåg jag att jag inte var färdig.
Nu är syltkakorna färdiga. Och smöret är snart slut. Vad ska jag baka nu? För jag är inte färdig. Jag måste bearbeta mig själv. Precis som jag bearbetar degen, analysera och verkligen se till att sockret blandas ordentligt med smöret. Och få degen jämn o slät. Inta massa klumpar. Precis som jag. Analysera. Se till så att allt blandas ordentligt, alla tankar och funderingar. För jag vill inte ha en massa klumpar.
Jag bränner säkert kakhelvetena tillslut ändå. Och då är sockret slut. Och mjölet o smöret...
Men jag är ju inte färdig.
Har ont i magen. Vill inte ha ont i magen. Och jag vill inte ha ont i hjärtat. Ändå så känns de fel. Nånting, och jag kan inte sätta fingret på vad det är.
Jag vill inte ha någonting jag kan leva med. Jag vill ha något jag inte kan leva utan.
När jag vaknar upp med dig, vet jag att inget kan förstöra min dag. För jag vaknar upp med dig. Problemet är när jag ska sova. För somnar jag inte med dig, så vet jag ju att jag inte kommer vakna upp med dig. Och ja... Då vet man inte vad som händer med dagen. Dina ögon får mig varm, men ditt leende får mig att smälta....
På torsdag kommer frugan hem. Då ska de vaknas kärlek, banne mig.
