Miss Lindy Lee

Jag bakar. Det är vad jag gör. Dom som känner mig vet varför jag bakar. Men jag bakar. Det är vad jag gör.
I måndags bakade jag äppelpaj. Mest av lycka, för en gångs skull!
Emka och Tinton kom och gjorde mig sällskap på balkongen, och i kvällens värme satt vi. Och njöt av att vara vänner. Det gjorde iallafall jag.
Idag bakar jag drömmar. Och syltkakor, för när drömmarna var färdiga, insåg jag att jag inte var färdig.
Nu är syltkakorna färdiga. Och smöret är snart slut. Vad ska jag baka nu? För jag är inte färdig. Jag måste bearbeta mig själv. Precis som jag bearbetar degen, analysera och verkligen se till att sockret blandas ordentligt med smöret. Och få degen jämn o slät. Inta massa klumpar. Precis som jag. Analysera. Se till så att allt blandas ordentligt, alla tankar och funderingar. För jag vill inte ha en massa klumpar.
Jag bränner säkert kakhelvetena tillslut ändå. Och då är sockret slut. Och mjölet o smöret...
Men jag är ju inte färdig.
Har ont i magen. Vill inte ha ont i magen. Och jag vill inte ha ont i hjärtat. Ändå så känns de fel. Nånting, och jag kan inte sätta fingret på vad det är.



När jag vaknar upp med dig, vet jag att inget kan förstöra min dag. För jag vaknar upp med dig. Problemet är när jag ska sova. För somnar jag inte med dig, så vet jag ju att jag inte kommer vakna upp med dig. Och ja... Då vet man inte vad som händer med dagen. Dina ögon får mig varm, men ditt leende får mig att smälta....

På torsdag kommer frugan hem. Då ska de vaknas kärlek, banne mig.