Min personlighet spelar mig ett spratt
Ibland tror jag att jag har tappat det.
Och med det, menar jag förmodligen mig själv.
Jag vet inte vart jag är längre. Förr kunde jag gå till biblioteket, låna några böcker. Sätta mig själv på ett Cafè me en go latte, o läsa min bok, i min ensamhet. Varför gjorde jag det da? Jo, jag trivdes med mig själv, bara mig.
Jag känner att jag håller på att försvinna lite grann. Förr hade jag ambitioner, jag ahde drömmar. Jag ville saker. bara se här i min blogg. Jag ville nya saker hela tiden. Min mamma och förmodligen resten av min familj var tokig på mig. Jag ska bli möbeldesigner. nej. Jag ska bli bagare/konditor da? nej. Men om jag flyttar till storstan och tar tag i mitt liv och komemr ur den här förbanande panikångesten, så ska ja bli en grym barista. nej. ett tag gick de bra. men ja sket i de sen. för att börja sälja förbannade 3Gtelefoner. Okej, men ja flyttar hem da. Blir bartender? nej, inte de heller. Men fotograf da? nej, jag sumpade bort ett par månader på Komvux, för att överhuvudtaget komma in på en journalistlinje med fotoinriktning, men ja e så jävla lat att ja fick IG i allt utom religion. Bra jobbat.
Okej o nu da? Nu jobbar jag som fucking väktare i Oslo, tjänar egentligen inte bra jämfør me vad många andra tjänar i den här stan.
Nu sitter ja här med pojkvän i Oslo. Vi ska åka på charter en vecka i augusti. Jag ahr blivit tråkig. En såndär me en fylla två ggr i månaden för resten av tiden sitter jag hemma hos honom o glor på TV. Sen efter en vecka på mallorca lr vafan de nu blir, lär jag väl fortsätta jobba, utan mina drömmar om fotograf i krigszoner utomlands, rädda barn i costa rica genom att bygga barnhem. Resa o lära mig nya språk, nya kulturer. Träffa nya människor o bara leva livet!
Jag har tappat mig själv. Jag vill ha tillbaka min bok. Min personlighet. Mitt liv.
Jag tar förgivet att ingen läser den här skiten. Who gives a fuck. Tydligen inte jag iaf .
Och med det, menar jag förmodligen mig själv.
Jag vet inte vart jag är längre. Förr kunde jag gå till biblioteket, låna några böcker. Sätta mig själv på ett Cafè me en go latte, o läsa min bok, i min ensamhet. Varför gjorde jag det da? Jo, jag trivdes med mig själv, bara mig.
Jag känner att jag håller på att försvinna lite grann. Förr hade jag ambitioner, jag ahde drömmar. Jag ville saker. bara se här i min blogg. Jag ville nya saker hela tiden. Min mamma och förmodligen resten av min familj var tokig på mig. Jag ska bli möbeldesigner. nej. Jag ska bli bagare/konditor da? nej. Men om jag flyttar till storstan och tar tag i mitt liv och komemr ur den här förbanande panikångesten, så ska ja bli en grym barista. nej. ett tag gick de bra. men ja sket i de sen. för att börja sälja förbannade 3Gtelefoner. Okej, men ja flyttar hem da. Blir bartender? nej, inte de heller. Men fotograf da? nej, jag sumpade bort ett par månader på Komvux, för att överhuvudtaget komma in på en journalistlinje med fotoinriktning, men ja e så jävla lat att ja fick IG i allt utom religion. Bra jobbat.
Okej o nu da? Nu jobbar jag som fucking väktare i Oslo, tjänar egentligen inte bra jämfør me vad många andra tjänar i den här stan.
Nu sitter ja här med pojkvän i Oslo. Vi ska åka på charter en vecka i augusti. Jag ahr blivit tråkig. En såndär me en fylla två ggr i månaden för resten av tiden sitter jag hemma hos honom o glor på TV. Sen efter en vecka på mallorca lr vafan de nu blir, lär jag väl fortsätta jobba, utan mina drömmar om fotograf i krigszoner utomlands, rädda barn i costa rica genom att bygga barnhem. Resa o lära mig nya språk, nya kulturer. Träffa nya människor o bara leva livet!
Jag har tappat mig själv. Jag vill ha tillbaka min bok. Min personlighet. Mitt liv.
Jag tar förgivet att ingen läser den här skiten. Who gives a fuck. Tydligen inte jag iaf .
