Pusselbitar

Det är konstigt hur ens vardag kan förändras med bara några knapptryck.
Mycket sker fast egentligen ingenting. Kanske har man något stort att vänta, som kan göra en lycklig. Jag tror jag är rätt trasig, eller har iaf blivit med åren. Det behövs en del för att bygga ihop mig själv igen, men jag tror iaf att jag är en bit på vägen. Några pusselbitar ska på plats, och änsålänge fattas det några. Jag tror att jag har hittat en, måste bara se om den passar in i mitt personliga pussel.
På måndag är det Valborg och är ledig på tisdag. Även om varje dag för mig känns som en lördag. Men det ska bli trevligt att göra något annat. Och komiskt att se hur liten den här staden är. =)
image57
Dina ögon lyserJag vill ligga i din famn. Vill att du ska hålla om mig. Vill att du ska se in i mina ögon och säga att du tycker om mig. Se mig för den jag är.

 


Allt blir rött

Jag dricker rödvin och låter Dionysos besudla min kropp. Dagarna går och jag ler lätt åt värmen som försöker krypa sig fram från skrymslen och vrår.
Bob Dylan sprakar ur högtalarna och jag tittar mig runt omkring. Kanska är det idag jag ska ta tag i mitt liv?
Jag tänder en till ciggarett och inser att nej, det blir en annan dag.
Jag lever i en dvala, i en fantasivärld tills den spricker sönder. Spricker i bitar och blir till fint stoft som singlar ner från himlen som den första snön.


Ibland känner jag mig som regeringens mest hatade person, eftersom jag inte orkar jobba, inte orkar bry mig om vardagen utan bara om mig själv. Tycker synd om mig själv för att jag kanske möjligtvis glider runt på en mindre psykisk sjukdom, om man nu ska kalla det så. Bara låta pengarna komma.
Träffade en man i Göteborg. Mannen heter Gunnar. Gunnar är uteliggare och struntar i systemet och våra bestämda regler för att kunna driva en demokrati i det här landet. Gunnar vill inte jobba. Han blev förtidspensionerad och dricker eller knarkar inte som alla andra uteliggare. Gunnar var en intressant person med mycket inom sig.
Men jag kunde inte låta bli att inte tycka synd om honom. Han hade hamnat på gatan pga sin vilja att inte vilja vara som alla andra. Så lätt det hade varit. Ta ett jobb. Ha en bostad. Men inte Gunnar inte.
Ibland jämför jag mig med Gunnar. Tänk om jag blir som honom? För att jag ibland inte vill jobba...?
Nu vet jag att jag ska jobba i framtiden. Efter mina studier. Skriva. Fotografera. Som jag skrivit så många ggr innan i min blogg. Nora gav honom pengar när han gick av, och han fick låna min mobil för att ringa en vän.
undrar vad Gunnar gör just nu. När jag sitter här i min varma lägenhet, med ett kylskåp alldeles för bra till hands.
image56

Det kommer och går

Jag är trött, och jag vet inte varför. Det var ett tag sen jag kände såhär. Men jag antar att det är bättre att bara vara trött, istället för att vakna och antingen vilja hoppa från ölandsbron, eller den omtalade Angeredsbron som några självmordsförespråkare gör reklam för på Youtube,(sjuka människor dock) eller bara vilja somna om för att aldrig mer vakna. Förr eller senare vaknar man. Dricker sitt kaffe, röker sina ciggaretter, och somnar om igen.
Besviken över att min kamera användes så lite förra veckan i Göteborg. Hade planer men de blev aldrig av. Fick istället många trevliga minnen med dom utflippade Anna och Nora.
Det ska bli skönt att flytta dit igen. Om det nu blir av. Jag vill ligga i Slottskogen o titta upp på himmelen, på de vita molnen. Helt plötsligt kanske man upptäcker att de växer rosa bananer i träden. Uppfriskande.

Ska ner och kolla priser på min tatoo. Den e najs. Lindas must have för denna månaden.

Bok som skall läsas just nu är massmedier av Stig Hadenius & Lennart Weibull.
Organisation som skall kollas upp är Läkare utan gränser. Jag ska åka. Jag måste.
Årets festivalbiljett skall inhandlas. Roskildefestivalen. Min födelsedag skall firas med en iskall bärs i goda vänners lag, på en festival i ett land icke så långt bort.

image55


Mina utflippade vänner. Älskar dom i kopiösa mängder. Kärlek

RSS 2.0