Öppna upp ditt fönster
Såg en film nyss. Den hette Candy, och totalt blowed me away.
Jag känner att jag är lite känslig just för tillfället. Om dte är höstens fagra ljus som tittar fram mellan fallna löv från träden, eller om dte bara är väldigt längesen som jag kände såhär, och det helt enkelt var dags, de vette fan....
Som sagt Jennie, den verkar inte finns här iaf.
Den där totalt passionerade, helvetiska, dramatiska kärleken. Den där som bara får en att känna, "Japp, nu kan jag dö."
Har känns den en gång, och det slängde man i sjön, eller i havet snarare, för det gick inte att finna igen.
Sånt jävla dravel.
Jag vill ut i skogen o plocka svamp.
Jag vill sitta på en sten, och titta ut över en insjös fantastiska harmoni.
Och jag vill bara leva. Känna att jag lever lite grann.
Känns inte som att man gör det nu, man bara finns i andras liv, man lever inte själv.
Jaja. Kom du, som in person can blow me away.
