Ja ibland tänker man så...

Där jag gick sönder och gav bort mig själv till andra bit för bit
När jag var klar fanns inget kvar, jag vände inåt och kom ut
Som nånting, nytt nått ljust jag hade velat visa upp för dig
Men du var färdig klar och vidare sa "tack men nej"

Det här var åren när jag sa JA till allt utan förbehåll
Det ledde bara till problem som var långt bortom min kontroll
Linjen är tunn och alltid nära till allt som är grönt och grant
Rim och reson, bot och bättring. Ge mig en chans till jag kan

I sena nätter, efterfester tänker efter vad är sant
Klumpig ful och fumlig slog mig matt för att jag inte fatta att
Jag aldrig kommer att förstå nånting livet bara blir
Det skrämde andan ur mig sen gömde jag mig i ytterfil

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0