Miss Lindy Lee

Tokförkyld med sprängande huvudvärk. Ångesten fyller kroppen när man tvingas ringa och sjukanmäla sig en helg. Dels för att ens arbetskamrater får lida, men även för att en lördagslön försvinner....
Kärleken nuddar en vid tårna, som när man står vid en sandstrand. Vattnet är iskallt, och man vågar inte gå i utan det kalla vattnet får bara nudda vid tårna.
Nu känns det visserligen som en genomskinlig mur smäller mig i ansiktet är jag försöker gå i vattnet.
Hur mycket jag än vill, går det inte. Vattnet vägrar ha mig i sin famn.
När allting klickar. När allt känns så underbart. När man tror att man tine kan hitta bättre, dår är det alltid ågonting i vägen. Rätt plats, rätt person, fel tidpunkt.

Men jag jobbar vidare. Jag går till mitt jobb, jobbar mina timmar. Går hem till min katt.
Samma skit, varenda dag.
Bara lite kärlek
Strö lite socker på mig. Som bara du kan.

Krya på mig Linda. Krya på mig.
Snart kan du sitta i en solstol och fånga finden. Känna solens strålar smeka min kropp och ge mig en gyllenbrun färg.
Du ska bara komma dit med. Utan osynliga murar som byggs upp med vägen. Som varenda annan jävla gång.
Gå nu och drick ditt thé, och vänta på att Jason Mraz börjar spela Im your´s......